johnvalencia

Kom just hem från en trevlig kväll på Harrys. Hade hur mys som helst med Sanna och Carro när plötsligt en bekant till mig skulle komma fram och hälsa. Han råkade då vippa ner två cider i mitt knä så att min otroligt snygga outfit blev totalsabbad. Naturligtvis kläcker han ur sig att det inte var meningen och det var det självklart inte heller. Men det som stör mig är:

*Att jag svarar "Det gör inget" och bara ler fånigt
*Att han erbjuder sig att köpa nya cider och tänker inte på kemtvättskostnaderna för mina kläder.
*Att jag fick gå hem mitt i en kul utekväll och gick miste om de sista timmarna.
*Att jag troligen får urinvägsinfektion på köpet.

Samma sak skulle säkert hända om man tex satt på ett tåg och ett barn kräktes över just dig. Mamman skulle be om ursäkt och du skulle säga "Det gör inget" trots att du i själva verket är skit sur och önskar livet ur både ungfan och mamman. Vi svenskar måste jobba på att våga ta plats och säga ifrån annars kommer vi bli båda påkörda och överkörda.....

Sommaren 2003 åkte jag och mitt ex till Stockholm för att shoppa och gå på Pride festivalen. Shoppingen var det vi ansåg viktigast och därför gick vi ut stenhårt. Något som helt plötsligt kom att intressera mig under vår vistelse var sandaletter. När jag var liten provade jag alltid mammas, men nu fick jag för mig att jag skulle köpa egna. Och det blev inte mindre än hela 5 par innan jag var färdig. Jag gick ju naturligtvis inte ut i dem men jag hade dem på hotellrummet som prydnad. Väl hemma provade jag dock att gå ut i dem men det gav mig ingenting så senare fortsatte jag endast att samla.

När jag nu går igenom mina skor inför kommande flytt visade det sig att jag hade samlat på mig ett 50-tal sandaletter och stövletter. För att minnas alla provar jag dem nu och fotograferar för att sedan slänga bort mina kära vänner. Om jag inte gör det nu kommer jag att samla på mig hundratals, för jag blir väldigt lätt manisk med mina inköp.

När jag sitter här i ett par svarta sandaletter med remmar undrar jag hur mycket jag egentligen har lagt ner på dessa skor. Det måste vara omkring 30-40,000. Mitt resonemang går nu att om jag inte hade lagt dessa pengar på skor hade jag troligtvis lagt dem på något ännu mindre nödvändigt. Så fungerar jag, men mina problem är bara helt vanliga I-lands problem......

Jag är en kille på 20år som inte har sportat ett dugg i mitt liv. Trots det har jag en kropp som ser någorlunda okej ut. Många kan nog se mig som aningen smal medan jag själv ser mig som normal. Den största anledningen till att jag ser ut som jag gör är ju gener och arvsanlag, men jag har även jojobantat i stort sett hela min tonårsperiod. Det har varit allt från självsvält och bulimi - fruktdieter och ångkokta grönsaker. Jag har provat det mesta men nu har jag insett att om jag ska kunna hålla mig fit så bör mitt liv innehålla nån typ av träning. Därför har jag nu börjat springa åtminstone 3-5 ggr/vecka. När jag började tänkte jag att det här måste vara självplågeri, men så småningom kände jag att det var en skön urladdning när man gav sig ut på en runda. Men inget får ju gå till överdrift. Jag satt imorse och åt min broccoli och drack mineralvatten och läste om Madonna och hennes träning/dieter. Hennes dagliga schema består av:

Frukost: Juice, grönsakssoppa + 1 timmes pilates

Lunch: Tofu, ångkokta grönsaker och linser

Eftermiddag: Simning, styrketräning karate och/eller löpning

Middag: Ångkokta grönsaker

Detta är det hennes liv består av för tillfället. Hon säger själv att hon är så smal som hon är för att hennes man, Guy Richie, vill ha henne så, men att hon önskar att hon kunde känna sig bekväm som kurvig. Men lever man som superstjärna och har medias ständiga bevakning är det klart att man vill vara vackrast i alla vinklar och poser. Så känner även jag trots att jag bara är en vandlig dödlig pojke.....

Tänk dig hur det skulle kännas att vara lite utanför i ett kompisgäng. Kanske till och med fjäskar du lite för att kunna få känna gemenskapen. Vissa dagar har du inte möjlighet att vara med de andra och känner då hur det pratas om dig bakom din rygg. Du gör så gott du kan och vill vara alla till lags. Alla metoder är beprövade. Den sista tiden har du till och med försökt att ändra lite på sanningen för att se om det eventuellt kan vara till din fördel, att svärta ner någon annans namn lite. Kanske men bara kanske kan du får ta den plats som förhoppningsvis blir ledig. Men nej tyvärr, alla inser hur det ligger till och vill ha en förklaring. Förtvivlat försöker du in i det sista kämpa och låtsas som om allt bara måste ha varit ett missförstånd. När inte det heller hjälper är det bara att börja förklara. Kanske dra en sista historia, om en dålig barndom, ingen uppmärksamhet hemifrån osv..Om inte ens det fungerar är det bara att ta sitt pick och pack och dra vidare till nästa gäng och hoppas att det tar längre tid för dem att inse vem du egentligen är.......

Detta är ett dilemma som jag tror många känner igen. Ibland vill man bara väl men allt blir så fel. Man kanske bara vill få vara i centrum lite. Sola sig bara 15 minuter i glansen av gräddan. Allting känns motigt. Man börjar ljuga och hitta på och tillslut börjar man tro på sina egna lögner. Man snor sig längre och längre in i spindelns nät innan slutligen PANG - spindeln kommer och du kommer inte undan. Ett tips till alla som känner igen sig är att om dina vänner verkligen bryr sig om dig så kommer de att ge dig en chans att förklara. Se till att du tar den, för om du inte tar itu med ditt problem nu (ja det är DITT problem) kommer du aldrig att kunna få några riktiga vänner här i livet. Glöm heller inte bort att det är stor skillnad mellan att ha ett liv och att verkligen Leva..(!!)

Alla talar ständigt om denna Chloë Sevigny som ska vara en sådan fashionista, men vad ligger egentligen bakom? Jag kan hålla med om att hon ofta har koll på modet. Hon klär sig i det som anses trendigt just nu och Ebba von Sydow hissar henne ständigt så varför inte. Men Chloë som även är en hyllad skådespelerska är långt ifrån en naturlig skönhet. Jag kan inte slita blicken ifrån den enormt stora potatisnäsan och de otroligt "sömniga" ögonen. Nä fröken Sevigny ser allt annat än vaken ut, men vad gör väl det för så länge hon klär sig som en stjärna så behandlas hon som en stjärna.

Någon jag hellre lyfter upp till skyarna är Nicole Richie - en sann skönhet. Hon har tagit sitt förnuft till fånga och har med hjälp av coachen Rachel Zoe gått ner i vikt och fått upp intresset för mode. Hon är en förebild för många unga fashionistas. Nicole syns allt som oftast i någon vacker klänning på röda mattor världen över. Hon för sig med stil och grace. Tänk att det kunde vara nyttigt att lämna ett umgänge som hänförs av ingen mindre än allas vår egen Paris Hilton...!

Jag var ute och spatserade på Stureplan när jag gick förbi Louis Vuitton butiken. Jag svängde in för att titta på sortimentet, men väl inne så brände Visa kortet i fickan - jag var hjälplös. Så efter några heta minuter där inne kom jag ut med en "Speedy", precis en sådan som Ashley Olsen ständigt har på sin arm. Dessutom hade jag lyckats bli kär i en liten myntportmonä som också fick följa med tillbaka till mitt hotellrum.

Många av mina vänner har undrat hur man kan lägga dessa summor på en väska. På det svarar jag att denna väska kommer hålla hela livet och gör den inte det så har jag fri lagning. Dessutom blir den aldrig omodern. Mina vänners Lindex väskor blir omoderna efter en säsong och då köper de (förhoppningsvis) en ny och slutligen kommer de ändå upp i samma summa som min LV. Men alla kanske inte har möjlighet att lägga dessa sköna tusenlappar i en klumpsumma vid ett enstaka tillfälle, då kan man ju köra "Lindex-varianten", huvudsaken är att du HAR en väska.

Själv lägger jag hellre pengar på äkta vara, man växer liksom med produkten. Det är samma sak med min solglasögonsamlig som innehåller fler än medelsvensson skulle kunna drömma om. Men jag har slitigt hårt för alla mina "shoppingfynd" för tro det eller ej men kassarna ÄR tunga att bära....

Hm, ibland händer saker man inte riktigt planerat, detta var en sådan händelse. Allting började som vanligt med att jag var upprörd och med alkohol i kroppen blir saken knappast bättre. Tankarna gick runt i huvudet och jag funderade och planerade men av det blev det slutligen ingenting. Impulsiv som jag är bytte jag taktik precis när jag kommit fram till mitt mål. Med ilska och frustration försökte jag knäcka "det". Tyvärr gick det hela som sagt inte riktigt som jag hade tänk mig och det blev bara krasch av allt och jag fick gå hem med sänkt huvud. Dagen efter satt jag uppgiven och tittade på teve, när ett upprört sms dimper ner i inkorgen. Jag inser mitt misstag och ber om ursäkt med erbjudande om förlikning. Sedan dess har jag inte hört någonting. Visserligen ville jag bli av med problemet men inte på det här sättet. Men ibland måste man helt enkelt prova nya vägar för att nå sitt mål. Så trots att detta egentligen inte var tanken så slutade det hela med att jag kan säga;

"Inget ont som inte har nåt gott med sig"

Vad är det som händer? Jag var och shoppade på Odenplan här om dagen, då möter jag plötsligt en mycket kurvig kvinna som hade på sig ett par mycket tjusiga stövletter. När jag tittade närmare på dessa upptäckte jag till min fasa att hon inte hade lyckats dra upp dragkedjan hela vägen. Hennes vader var så stora att det var omöjligt att stänga dem. Detta är ju så tabu som det bara kan bli, sådana här saker får inte hända. Vill man trots att man är storväxt ha snygga stövletter kan man leta efter stretch eller ett par med vidare skaft. Det går att hitta hos många återförsäljare.

En annan kvinna jag stötte på hade tagit på sig ett par jeans i kanske två-tre storlekar för små, så hela skärpet var gömt under lager av överhäng. Jag menar kan detta verkligen vara bekvämt? Det finns kläder i de flesta storlekar så det är ju bara pinsamt när man ser detta. Nä tacka vet jag kurviga kvinnor som vågar vara stolta för det som gud har gett dem. (eller det de själva har tuggat sig till)

Rachel Zoe, som coachar många av Hollywoods vackra celebriteter anser att storlek 25 är idealet för tjejer när det kommer till jeans. Vad jag anser om det låter jag vara osagt, men jag har iallafall en bra bit kvar dit. Men nu imorgon måndag kommer jag att börja mitt nya sundare liv. Ni som tidigare läst bloggen vet ju att jag har haft lite problem med min vikt, men jag hoppas på ändring nu när den förlorade sonen äntligen har hittat hem.......