Min skoltid
Jag tenderar att minnas alldeles för mycket för mitt eget bästa när det kommer till skoltiden. Jag var ett ganska ambitiöst barn och gillade skolan och läxor. Vissa lärare uppskattade mig dock inte det minsta och jag kan som vuxen nu säga att jag nästan blev mobbad ibland. I tvåan var det värst när jag hade en svenskalärarinna vid namn Anne-Marie Sandell på Häggarpskolan i Mantorp.
Vid ett tillfälle menade hon att det var slöseri med skolmaterial på mig, hon syftade främst på min skrivbok då hon tyckte att jag skrev så fult. Hon tvingade mig sedan att sudda ut ett flertal sidor och börja om från början på grund av min tydligen så dåliga handstil. Jag minns så väl hur jag grät om kvällarna hemma på Salviagränd och Mamma fick ofta trösta mig för att jag inte ville gå till skolan på grund av detta. En annan gång hade klassen varit ute i skogen, som låg nedanför skolan, för att titta på hösttecken. När vi kom tillbaka in i klassrummet fick vi måla det vi tyckte mest hörde hösten till. Jag valde att rita en flugsvamp på mitt vita papper. Eftersom stjälken (eller vad det heter) är vit och vitt inte fastnar på vitt valde jag det man som barn kallade hudfärg. När fru Sandell upptäckte detta slet hon teckningen ur händerna på mig och höll upp den för klassen med orden:
- Titta här vad John har ritat - en flugsvamp. Men det är fel färger på den!!
Sedan knycklade hon ihop den framför mina uppspärrade bruna ögon och slängde den i papperskorgen med beordran om en ny svamp med r ä t t färger. När det blev rast och alla barnen var ute smög jag in till papperskorgen för att smuggla med min teckning hem så att jag kunde få visa mamma min svamp. Tyvärr fick jag med mig fel papper och blev än mer ledsen då jag var nöjd med min lilla målning.
Jag är inte enbart bitter på min gamla lärarinna, hon har inte bara gjort skada. Tack vare henne är jag idag alldeles utmärkt bra på att bli hånad och avkydd utan att visa det minsta tecken på känslor. ...
Förlåt Anne-Marie, såhär skulle det naturligtvis ha varit.
Det borde en sjuåring ha vetat..
Vid ett tillfälle menade hon att det var slöseri med skolmaterial på mig, hon syftade främst på min skrivbok då hon tyckte att jag skrev så fult. Hon tvingade mig sedan att sudda ut ett flertal sidor och börja om från början på grund av min tydligen så dåliga handstil. Jag minns så väl hur jag grät om kvällarna hemma på Salviagränd och Mamma fick ofta trösta mig för att jag inte ville gå till skolan på grund av detta. En annan gång hade klassen varit ute i skogen, som låg nedanför skolan, för att titta på hösttecken. När vi kom tillbaka in i klassrummet fick vi måla det vi tyckte mest hörde hösten till. Jag valde att rita en flugsvamp på mitt vita papper. Eftersom stjälken (eller vad det heter) är vit och vitt inte fastnar på vitt valde jag det man som barn kallade hudfärg. När fru Sandell upptäckte detta slet hon teckningen ur händerna på mig och höll upp den för klassen med orden:
- Titta här vad John har ritat - en flugsvamp. Men det är fel färger på den!!
Sedan knycklade hon ihop den framför mina uppspärrade bruna ögon och slängde den i papperskorgen med beordran om en ny svamp med r ä t t färger. När det blev rast och alla barnen var ute smög jag in till papperskorgen för att smuggla med min teckning hem så att jag kunde få visa mamma min svamp. Tyvärr fick jag med mig fel papper och blev än mer ledsen då jag var nöjd med min lilla målning.
Jag är inte enbart bitter på min gamla lärarinna, hon har inte bara gjort skada. Tack vare henne är jag idag alldeles utmärkt bra på att bli hånad och avkydd utan att visa det minsta tecken på känslor. ...
Förlåt Anne-Marie, såhär skulle det naturligtvis ha varit.
Det borde en sjuåring ha vetat..
Kommentarer
Postat av: gnidarn2
Elaka kärring....
Postat av: MT
Nej så hemsk hon var!! Jag var också mobbad, men av dom andra barnen.
Postat av:
Du har ju jätte fin handstil.. nu i varje fall :)
Postat av: nathalie
Har du bott i Mantorp! Jag kommer också härifrån, gick dock på Klämmetorpskolan så den där läraren känner jag inte igen. Hon låter hemsk! Jag fick också alltid höra att jag skrev fult, vad gör det liksom?
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
