johnvalencia

   I´m not trying to be a sexbomb, I just happened to be one.  

Idag fyller legendariska sångerskan Kylie Minogue 40 år och det firas ihop med vänner i London sägs det. Kylie som härstammar från Australien blev i december adlad av Drottning Elizabeth II för sina insatser inom musiken. Lady Kylie har även som bekant besegrat sin bröstcancer och arbetar för fullt med sina nya projekt..
                                        

                                    Hallå Hallå MR XXX på plats här igen.

Jag pratade med John Valencia här om dagen och han bönade och bad mig om att skriva några rader även denna vecka. "Ja men lille John det är inte bara att skriva" sade jag. Till skillnad från vissa andra skribenter på den här sidan så vill jag att mina alster ska ha något viktigt att säga. Valencia kom då på den briljanta iden att jag kunde skriva några rader om mig själv, vilket råkar vara ett ämne jag finner mycket intressant;
 

Jag är en u n g herre i mina bästa år, ja eller ung och ung visst börjar man bli lite stel i höfterna och så vidare. Jag får även gå upp och sträcka på mig fyra, fem gånger per natt och utöver det vaknar jag väl ytterligare två, tre gånger för att min skata till hustru vrider och vänder sig något så fruktansvärt. Det är inte för inte som man ibland undrar var alla åren har tagit vägen. Men vad jag framför allt undrar är vad det har blivit av den där lilla söta prinsessan jag en gång gifte mig med. För när vi var nygifta så fanns det ju ingenting som var så härligt som att vakna i gryningen och det första man såg var hennes kastanjebruna ögon som tittade rakt in i mina. Jag kunde ligga i timmar och bara andas in lukten av hennes rufsiga hårsvall som doftade så underbart att det inte ens går att beskrivai skrift. Att bara känna hennes kropp mot min alldeles mjuk och len förflyttade mig till himmelriket. Att se hennes hud färgas rödbrun av den brinnande solen som sakta smekte horisonten. Hon kändes omänsklig, en ängel som stigit ned på jorden helt för min skull. Men nu, det första jag ser när jag slår upp ögonen är en slags strandad val med oräkneliga valkar dubbelhakor, som närmast kan liknas vid torra Skogaholmslimpor. Det växer dessutom hår ur både öron och näsa, ett slags mardrömsliknande tillstånd som man inte k a n vakna upp ur. Det var knappast det här jag skrev på för när jag under Guds ögon lovade henne evig trohet och allt det där tjafset hon tjatade till sig. Dettta är något som ni ungdomar i dag inte verkar bry er ett dugg om, hade ni varit i min situation så hade ni troligen lagt benen på ryggen för länge sedan. Men inte MR XXX inte, här ser ni en gubbe från den gamla skolan, även om det känns som att jag köpte grisen i säcken så stannar jag kvar. Jag står mitt kast och sticker inte så fort det börjar hetta till lite. Jag skulle nog vilja beskriva mig som en bunker där man kan söka skydd när det blåser riktigt rejält, en klippa som krossar alla vågor. För när allt kommer omkring så är hon ju ändå min lilla gri.. eller förlåt, prinsessa!

Nu till veckans tips: Det jag har tänkt att rekommendera denna vecka är två ganska så okänd skivor av en okänd kille från andra sidan Atlanten. När albumen kom kallade han sig för Red House Painters, och skivorna heter Songs for a blue guitarr och Old Ramon. Båda två är fullspäckade med otroligt skön melankoliska låtar. I dag så kallar han sig för Sun Kil Moon. På återhörande....
                                     

Nu har jag alltså fått äran att skriva i John Valencias blogg, eller snarare blivit tvingad, milt uttryckt. Jag är ju en person som inte riktigt förstår mig på det här med bloggande. Men jag börjar ju å andra sidan bli lite till åren kommen. Jag skulle ju kunna vara farfar åt den där lilla spjuvern Valencia. Men jag ska försöka att dikta ihop några rader.

Sitter här och tittar på The Bodyguard, en gammal klassiker från nittiotalet då Kevin Costner hade sin storhetstid och levererade det ena mästerverket efter det andra. Så här i efterhand så undrar man ju vad som hände? Vart tog dessa sköna thrillers vägen? Helt plötsligt klev dataanimationerna upp på vita duken, och då tänkte dem nog: Skit i manus, vi hittar på något under resans gång. Dränk in skiten i effekter bara så blir det nog bra och mycket riktigt folk går man ur huse för att se den ena skitfilmen efter den andra. Göta Kanal2 gick upp på bio för något år sedan, största hiten på bio det året. Men fanns det något manus till filmen? Nix, men Loffe Carlsson var ju rolig någon gång på typ 30 talet, så det håller säkert än. Och mycket riktigt folk gapskrattar, vet kanske inte riktigt åt vad men det är ju sånt här man ska tycka är kul så det är ju lika bra att skratta på.Det var väl här någonstans Kevin Costner kände att "vad har jag att sätta emot en lönnfet gubbe i mustasch som älskar att åka kanalbåt?". Kevin hade blivit omåkt, varvad till och med, utan att ens märka det. Vår älskade Kevins tid är helt enkelt förbi. Vila i frid broder.   

Tänkte att jag också skulle passa på att ge lite tips nu när jag ändå har chansen att skriva vad jag vill, troligtvis första och sista chansen. Det kommer absolut inte bli några modetips, den biten sköter ju John så bra själv. Själv förstår jag inte varför det är så viktigt att ha den senaste mobilen och att den helst också ska matcha byxorna. När jag var ung så kom man långt med ett par träskor och yllesockar. Telefon? Ha ha, ville man prata med någon under mina glansdagar, ja då var det bara till att stoppa in en prilla, packa ner ett par ägg mackor och sedan sko hästen. Men det var ju på den tiden innan allting skulle effektiviseras, det fick ta den tid det tog och var det inte värt att lägga ner den tiden så var det heller ingenting som var värt att göra. Det ni ungdomar i dag får gjort på en vecka, det tog mig ett helt år. Men oj sega gubben tänker ni kanske nu, och det kan ju vara sant men å andra sida så fanns det då heller ingenting som hette varken, lyckopiller eller arbetslöshet.

Nu skulle jag vilja slå ett slag för sommarens eller rentav årets största händelse, nämligen att Coldplay kommer att släppa sitt fjärde album. Skivan kommer att heta Viva La Vida Or Death And All His Friends, och den finns till försäljning från och med 13 juni. Så spring och köp, ladda inte ner, utan köp!!! Stöd dessa plågade konstnärer som förgyller vår tillvaro.

Bye Bye
Mr XXX
               

         Min hy fortsätter sitt segertåg nu när solen givit mig sina första strålar för säsongen.

Jag har alltid varit lite skeptisk till manlig hudvård då den är lite mer robust eftersom män i allmänhet har grövre hud. Men all denna tvivel i n n a n jag mötte Weleda Moisture Cream for Men. Alla Weledas produkter har en doft som man reagerar mot vid första kontakten, men det vänjer man sig vid snabbt och nu vill jag inte vara utan den. Tuben som innehåller 30ml har en fin lila färg och kostar 161:- på deras hemsida. Tyvärr har vi den inte i vår butik än, men jag hoppas kunna prata sönder min chef Annette så att den snart skall finnas i en hylla nära dig till ett lite bättre pris. Som jag tidigare nämnt är min hy verkligen i toppform och med den här återfuktaren som är biodymaniskt framodlad med ekologiska produkter kan ingenting gå fel. En klar 10:a.
                                                   
                                                   Foto: Weleda

Solglasögon - Dior
Linne - VR
Skjorta - Emilio
Jeans - Acne
Väska - Accent

Skor - Converse

Dagens Hiss: Ett mycket lyckat Tupperwareparty hemma hos Anna. Det som lyfte allt var den underbara blåbärstårtan jag väntat på i veckor. På vägen hem gick jag längs Vätternpromenaden i solnedgången. Vackrare blir det knappast i Motala.

Dagens Diss: Jag är ledig i helgen och har i n g a planer. Hur ska det här gå?